excuse me while I light my cigg.

Den här gången ska jag inte säga något om tiden, blir fortfarande så irriterad på mig själv när jag ännu en gång finner mig i samma situation. Framför datorn, när solen skiner ut. Jag borde inte sprida sådan härlig skit anda, när jag ändå inte alltid lever upp till det själv. Blää.

Jag gör så onödiga inlägg ibland och det här är ännu ett av dom sortens inlägg. Haha.

Det ser fruktansvärt fint ut ute. Jag måste ta mig ut och gå tror jag. Dock blir det så förvirrat att gå runt i sin hemstad som man inte känner igen längre. Med åren verkar det som att staden har förvandlats på nå vis. En gång i tiden var det det ställe man hatade men man ville inte lämna den på grund av kompisarna. Nu, idag upplever jag det mer som ett ställe som egentligen har en ganska fin miljö, ett helt ok nattliv (iaf under helger), mysiga källarlägenheter m.m. Men nu är det på grund utav människorna (som kanske en gång var dina kompisar) man inte vill bo här. Åhja.

Nu kommer Timmie hem.

Done and super done!

Har precis lämnat in mitt sista arbete i skolan och jag blev nog typ 20kg lättare! Detta firas såklart

med Timmie och en nybakad kladdkaka. Tjingeling!

110520

Uups. Ni vet när tiden rinner på sådär ivrigt fort och man försöker fånga den, men den är hal som en ål och lika illa som förra gången glider den mellan fingrarna. Man vaknar upp just den där morgonen och: Oj, vad hände!?

Det är Maj. Maj månad. Månad maj. Och jag vet inte vem som vred fram klockvisarna för att få gå ut på sommarlov tididgare! För nu sitter jag här. 5 dagar före min födelsedag och fundilurar på skoluppgiter, student jubel, släktkramar, sommarskor och på hur tiden faktiskt har haft möjlighet att skena iväg när inte jag sett på.  Och samtidigt kan jag inte ge fan i att reflektera över om den chock varma våren vi fick i början av månaden var en bra tid i livet. Om det är en sån där tid som är livsomvändande  och super-duper viktig för mig senare i livet? Eller om jag kommer kunna minnas den senare i framtiden och säga ; -Ja, det var en riktigt bra tid. Och sedan blundar jag, andas in tanken lite och skrattar för mig själv när jag står och diskar i mitt köket.

Oavsett hur tiden kommer påverka mig och dig kan vi ialla fall komma överens om att den går fort framåt. Vi måste alla också komma överens om att leva våra liv fullt ut, ända ut i till fingerspetsarna måste våra liv levas. Varje liten minut av lycka kommer till slut bli en hel skattkista av lycka, så var inte rädd för att leva, bry dig heller inte om tiden. Den går fram oavsett om du utnyttjar den eller icke.

Så nu ska jag leva mitt liv fullt ut för denna kväll med lauren Hill, havrechoklad och snart  en hemkommen Tim  som ska bli pussad på. Jag hoppas ni också får en lika trevlig kväll som mig. Pussar och kramar!